Prinsens minne

Dagen efter prinsens minne!

Min start gick 12. Innan dess såg jag grannarna starta 11 för att ta sig an 10 km. Min man skulle också springa, 5 km med start 12.10.

Jag körde en kort uppvärmning på grund av att det kom en ordentligt regnskur innan start och jag ville inte bli svettig och sen kall innan loppet ens börjat.

Minuterna innan start placerade jag mig i startfållan och körde lite stretch för att mjuka upp kroppen.

Starten gick och jag hittade snabbt ett bra tempo som jag kunde hålla. Jag blev omsprungen av en hel hög med löpare men försökte fokusera på mig själv och inte bli stressad.

Vid 2 km öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Kan tänka mig att många löpare blev deppiga av det men för mig var det underbart med svalkande droppar mot kroppen.

Vid 5 km insåg jag att jag sprungit lite för snabbt så jag drog ner tempot lite för att inte möta väggen längre fram i loppet.

Jag gick mycket på känsla under dagens lopp. Tänkte många gånger att det är fantastiskt kul med löpning, nynnade på Håkan Hellströms låt ”ramlar”. Pumpade mig med peppfraser som ”du är grym” ”stark och snygg löpning” ”le, för löpning är kul”.

Helt plötsligt hade jag passerat 12 km och nedräkningen kunde börja. När jag kände mig stark ökade jag farten lite och när jag blev trött sänkte jag tempot.

19 km passering kom fort, 2 km kvar. Ökade lite till men tillräckligt för att inte klappa ihop.

20 km, wow bara 1 km kvar, jag kommer klara det!

Vid 700 m kvar ökade jag lite till, hörde ljud från målgång och publikens hejarop. Strax innan upploppet stod Emmelie och hejade på. En sista ökning och så var det bara upploppet kvar.

Mantrat jag haft under loppet kom igen ”Du är grym” ”stark och snygg löpning”. ”Tjoho i mål”.

Screenshot_20170812-143830

Tiden blev 1:54:30! Jag är så glad. Att springa på känsla är det bästa som finns. Detta var min näst bästa halvmara tid. Jag har totalt sprungit 5 stycken och jämför man halvmaran jag sprang i Göteborg kapade jag tiden med ca 8 min. Då hade jag förvisso varit sjuk innan men 8 min är ändå 8 min.

Jag är så glad att jag kunde genomföra loppet och springa på ett kontrollerat sätt.

21 km på prinsens minne tog en runt på en oerhört fin runda med asfalt, stiglöpning, vacker natur och bra publik. Jag kommer garanterat tillbaka!

/Karro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s