Ny vecka är här och hösten också. Graderna sjunker mer och mer för varje dag som går.

Benen känns redan bättre efter lördagens lopp. Men jag tänker vila lite till för återhämtning är minst lika viktigt efter ett lopp som förberedelser inför ett lopp är.

Det slog mig idag när jag spanade på mina halvmarathon medaljer att jag inte sprungit så länge.

Mars 2015 var månaden jag på allvar tog tag i löpningen. Jag hade inte sprungit mer än 5 km och när jag blev trött under löprundan stannade jag. Tack vare stora löparboken för kvinnor och programmet för 10 km fann jag glädjen i löpningen. Jag blev fascinerad av vad min kropp klarade av och att springa i 60-80 blev en ny rutin.

Sedan kom kretsloppet som väckte min tävlingslust. Efter det anmälde jag mig till Kalmar malkars och vips har jag sprungit två halvmaror med cirka 3 månaders mellanrum. Jag blir stolt när jag tänker på det.

En måndag av reflektion…

/ Karro