Idag har jag varit inne hela dagen och tagit hand om sjuk 5 åring. Jag har sett regnet piska mot fönstret men trots det kunde jag inte låta bli att längta ut på en tur med löparskorna.

När mannen kom hem bytte jag om och snörade på dojjorna.

Jag bestämde mig tidigt för en viss runda och tänkte att kropp och hjärna fick bestämma farten.

Luften var underbar och jag njöt av varje steg trots lerigt underlag på skogsstigarna.

Första km gick lugnt, tog det som uppvärmning sen lät jag benen trumma på.

Jag hade några riktigt bra kmtider: 5:21/5:00/5:00/4:59/4:59.

Totalt blev det nästan 8 km och hjärnan är rensad och kroppen påfylld med energi. Vissa stunder kändes det som om jag flög fram på ängarna, vilken känsla. Löpning är underbart, det är frihet och terapi, stärkande och självförtroendehöjande. Du förstår nog: jag älskar löpning!!

/Karro