Prinsens minne 2018

Dagen efter prinsens minne! Vilket lopp! Känslorna efter målgång var all over the place. Jag ska försöka sammanfatta loppet och ta dig igenom min resa på dessa 21 km.

Detta var andra året vi tillsammans åkte ner med våra grannar till Halmstad för att springa. Alla 4 deltar på olika distanser och jag skulle få hjälp av Anders att springa 21 km på 1:50.

Jag laddade med rejäl frukost och kände nervositeten krypa på. Nu hade jag ett mål och jag visste inte om det skulle gå vägen eller inte, det var nog det som gjorde att jag var lite nervös.

En liten stund innan start började det regna men tack och lov gick det över snabbt så det var bara uppvärmningen som fick springas i regn.

Starten gick och vi hade bestämt att börja i ett hyffsat lugnt tempo. Jag var livrädd för att bränna mina krafter plus att det tar ett tag för mig att komma in i andningen.

Jag hade pulsklocka på mig men kollade på den väldigt sällan, jag lät Anders styra och min känsla bestämma. De gånger jag sneglade på klockan blev jag lätt oroad över att tempot var för snabbt så därför lät jag vara klockan vara.

Första milen gick väldigt bra och vi passerade 10 km på strax under 51 min.

Känslan var riktigt bra och Anders skötte sitt jobb exemplariskt! När jag blev lite trött kunde jag bara springa på utan att tappa fart eftersom han låg framför och drog.

Vid 14 km började jag bli ordentligt trött men jag fokuserade på varje vätskestation och visste att en skulle komma vid 16 km och efter det var det bara 1 kvar innan vi skulle nå mållinjen.

När vi passerat 19 km kände jag mig trött men fick ändå nya krafter eftersom det inte var så långt kvar. När vi nådde 20 km sa Anders att om vi springer på kan vi komma in under 1:48. Jag kunde knappt tro det så Anders drog upp tempot ytterligare och jag var så trött men vägrade ge mig. Avståndet skulle inte bli för stort. Tillslut såg jag målgången, hörde speakern och blev alldeles varm och lycklig inombords. Sedan såg jag Emmelie och min man som hejade och det gav den där extra kraften som behövdes. Sista km gick på 4:46 och vi sprang i mål på 1:47:22!!

IMG_20180811_150126_409

IMG-20180811-WA0001

Så lycklig, trött och glad! Jag gjorde det! Men det hade aldrig gått utan draghjälp från Anders.

Nytt förbättrat rekord med 3 1/2 min! Att springa är kul, när allt klaffar känns det underbart, det kallas runners high!

/Karro

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s