Mina mål på lördag

Hej!

På lördag är det dags för mig att för första gången springa Borås ultramaraton 48 km. Det är första gången jag springer ett A till B-lopp som har en bestämd distans.

Jag stod på startlinjen på Stockholm maraton i juni 2018. Värmerekordets år, då solen skördade många offer. Jag var ett av de. Vid 36 km sa kroppen bom stopp efter att ha gett mig tydliga signaler om att saker och ting inte stod rätt till under en ganska lång tid. Även om jag var oerhört besviken över att behöva ge upp är jag oerhört stolt över att jag lyssnade på kroppen.

Sen dess har jag tänkt att jag ska springa ett maraton och det har jag gjort. I alla fall distansen under 2 olika 6-timmars lopp. Där går det runt och runt och man möts inte av särskilt mycket motstånd när det gäller banan. Eller ja, små, små stigningar upplevs efter ett par timmar som Mount Everest.

Så maratondistansen har jag gjort. Men nu då, Borås ultramaraton 48 km. Springa från en plats till en annan. Vad har jag för mål?

Inför alla lopp kommer frågan ”vilken tid tänker du springa på?” Och allt som oftast svarar jag ”jag ska försöka ha kul och njuta och så får vi se vad tiden blir”. Säkert ett jobbigt svar för många, så när jag nu ska svara på min fråga om mål blir det exakt samma.

Jag har verkligen ingen aning om det kommer att kännas, jag har ingen aning om hur jag kommer att må. Jag har ingen aning om jag kommer att hitta i skogen och jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta.

Det jag vet är

1. Det är 48 km och många, många höjdmeter.

2. Det är tuffare än att springa runt på ett 6timmars lopp

Så mitt mål på lördag kommer vara att springa i ett lugnt tempo som känns bekvämt, typ mysjogg. Jag kommer ta det väldigt lugnt i backarna och jag kommer ta tid på mig att få i mig bra med energi. Det sista målet jag har är att springa i mål. Där har du det. Inte alls avancerat och det känns väldigt bra att ha de här målen första gången man ska genomföra ett lopp som man vet på pappret är väldigt tufft.