Maratonveckan är här!!

När jag tänker på lördagens uppgift får jag en liten klump i magen. En klump av förväntan, nervositet och oro. Ett maraton är långt. Hur tusan kommer jag att klara det??

Frågorna är många och uppladdningen är igång. Idag har jag pratat med en vän, Marie, som har sprungit många maratonlopp. Efter det samtalet blev jag lite lugnare och min plan är att försöka ta 5 km i taget och vid varje delmål ge kroppen någon form av belöning, som t.ex dextrosol eller liknande. Det kändes lite lugnande att få tips och pepp från henne, tack för det!

Idag blev det ett lätt styrkepass för att väckq löparmusklerna till liv och påminna de om att vara starka och bära mig dessa 42 km på lördag.

I morgon blir det löpning. Jag tänker köra ett lättare tröskelpass, så att kroppen får lite fart men även hitta och behålla en go löpkänsla.

De sista dagarna nu kommer mest handla om att låta benen springa av sig. Träningen är gjord och det finns inget mer jag kan göra. Jag är förberedd även om jag inte vågar tro på det.

Så den här veckan kommer handla om nedräkning, uppladdning och maraton, maraton, maraton.

/Karro