Gokväll!

Jag har sprungit sedan mars 2015. Efter att barn nr 2 var fött kände jag att jag ville ha en hobby. I mitt flöde på instagram var det en bok som cirkulerade och alla hade positiva saker att säga om den. Boken hette ”stora löparboken för kvinnor” skriven av Jessica Almenäs och Lovisa ”lofsan” Sandström. Jag beställde den och efter några dagar landade den i min brevlåda.

Bara genom att bläddra i den blev jag inspirerad och jag bestämde mig för att påbörja programmet för att klara 10 km på 10 v.

Där och då började min löparresa. Efter ca 2 1/2 mån insåg jag hur otroligt kul det var och jag jag började satsa på att klara av längre distanser.

Jag tycker själv att jag är en klok löpare. Jag lyssnar och känner in hur min kropp känns och jag är lyhörd på dess signaler. Jag ska även lägga till att jag aldrig haft några problem med skador eller liknande. Något som jag upplever är väldigt ovanligt i löparvärlden. Frågan som dyker upp då är, hur kommer det sig att jag klarar mig? Har jag bara haft tur eller är det något annat jag gör?

För ett tag sen påbörjade jag en utbildning, rörelsecoach inom Walkfeeling. Den utbildningen har varit oerhört lärorik. Det har fått mig att lyssna på min kropp på ett nytt sätt och det har fått mig att gå på ett mer avslappnad sätt.

Nu har jag påbörjat nästa steg, rörelsecoach i Runfeeling.

Runfeeling handlar kort och gott om att ha en skön känsla i din löpning.

Idag har jag genomfört dag 2 på den här utbildningen och jag har sprungit en hel del. Men nu när jag sitter här hemma i soffan och reflekterar över dagen är jag inte trött. Jag känner mig lugn och avslappnad och jag är oerhört glad över att ha fått uppleva en ny dimension i löpningen.

Den här utbildningen är jätteintressant och det känns så lyxigt att få möjlighet till att göra det här och sedan få sprida den här kunskapen vidare.

För vem vill inte ha en skön känsla när man är ute och springer?

/Karro